KM (känslig markanvändning) är ett av Naturvårdsverkets två riktvärden som kan ligga till grund för att bedöma huruvida en förorening kan innebära en risk för miljön eller människors hälsa. Det andra är MKM (mindre känslig markanvändning).
Som känslig markanvändning klassas exempelvis anläggande av bostäder eller skolor. Som sådant är KM alltså inte egentligen ett mått för att klassa överskottsmassor i termer av föroreningsgrad, men i praktiken är det så det används av branschen. KM-massor kan vara antingen inerta eller ej.
De föroreningsnivåer som används kan rangordnas enligt följande, från lägsta till högsta föroreningsgrad: MRR/MÄRR (mindre än ringa risk), KM (känslig markanvändning), MKM (mindre känslig markanvändning), IFA (icke-farligt avfall), och FA (farligt avfall). Det här är inte en enhetlig intervallskala, men skulle kunna ses som en ordinalskala med viss överlappning.
Mer om KM och MKM står att läsa på Naturvårdsverkets hemsida.